Jag har köpt en ny telefon. Den tar bilder med 5 megapixel, håller mig uppkopplad till Facebook, Buzz och Twitter var jag än är, visar med gps och nätpositionering var på Google Maps och Google Earth jag befinner mig och låter mig kolla upp var närmaste B&B är om jag går vilse i skogen. Man kan ringa med den också.
I telefonen finns en Android Market, stor som köptemplet i Ullared, med diverse onödiga applikationer. Jag har laddat hem en livsnödvändig kompass och virituella post-it-lappar. Eftersom telefonens handhavandebok är på 24 små sidor bara hjälpligt täcker de första sidorna man "bläddrar" i på telefonen, och verkar förutsätta att man klarar av att lära sig alla funktionerna själv så har jag tillbringat de senaste dagarna med att leka. På Android Market har apparna korta beskrivningar, men sällan några instruktioner. Post-it-lapparna fick jag aldrig riktigt att fungera, så jag avinstallerade igen.
Det är ganska roligt - i takt med att de tekniska apparaterna vi har i våra hem blivit mer komplicerade har manualerna blivit tjockare och tjockare. Tills nu. När vi köpte vår tvättmaskin för 10 år sedan fick vi med en användarbok på 40 sidor, platt-tvns manual för 5 år sedan var på 140 varav jag läste 100 och Maken en, men sonen, som inte läst manualen alls, kopplar snabbt in och ut sin spelkonsoll, digitalbox, dvd- och vhs-spelare. Min första telefon, en Siemens av den oömma sorten, hade också en diger handbok trots att den mest avancerade funktionen den hade var en kalenderfunktion som kunde påminna med ett pling så man inte missade sin tandläkartid. Även den andra, en SonyEricsson Walkman, hade en användarbok. Dessutom fanns manualen i digitalt format på den medföljande programvaran på mini-disc. Den nya telefonens 24 små sidor finns också i PDF-format i telefonens dokumentläsare. På fem språk. Programvaran som säkerhetskopierar och synkroniserar telefonen med datorn installeras automatiskt när man kopplar USB-kabeln till datorn. Det står i manualen. På tre rader. Resten får man själv lista ut.
Det finns människor som är rädda för att de tekniska apparaterna ska få övertaget över oss. Jag kan förstå den rädslan. Men samtidigt ser jag ett maktskifte; För ett decenium sedan vårt användande av tekniken till stora delar i händerna på tillverkaren, genom dennas mer eller mindre pedagogiskt författade handböcker, som i takt med att marknaderna globaliserats och tillverkningen outsourcats till andra länder, översatts med växlande kvalitet och framgång. Vi använde apparaterna som tillverkaren tyckte att den skulle användas. Nu är det vi, användarna som har makten!
Tillverkarna har tvingats att inse att om de producerar en komplicerad apparat, så har de två val: Lämna med en lång och svårtillgänglig användarbok på flera hundra sidor som ingen orkar/vill läsa och därför inte heller köper produkten, eller göra produkten så självinstruerande och så intressant att vi lockas att mixtra och pilla och upptäcka själva och därigenom kanske till och med upptäcker egna vägar, metoder och funktioner.
Android, liksom Linux och andra open source system inbjuder till lek och innovation: "Ååå, jag önskar att den här saken kunde göra det här också.... Men vänta nu!!! Jag kanske kan göra så att den GÖR det!" Därför kan jag på ett ögonblick ladda hem (om jag hade velat) streckkodsläsare (ifall jag vill jämföra priserna på produkter jag intresserad av i affären genom att googla koden på nätet) eller metalldetektor till min telefon. (Jag säger som Gösta Ekman om Indoorholemakern: Det vet i faan hur det går till!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar